Förord

Så här. Ännu en blogg. Kanske den hundrade. Jag har inte ens hopp om att kunna fullfölja den här. Men en dröm och en vision och en tanke och en illusion som är större än hopplöshet och förtvivlan. Den hudraförsta. Kanske den hundratjugofemte.

Do it. Do it.

Jag ska samla 99 bloggtexter på den här sidan. Från bloggar som jag läser. 99 stycken bloggtexter. Och jag har gråtit till varenda en. Det här är lika bra som allt annat som har skrivits. Det finns en gräns, en nivå, när orden bara blir ett verktyg för små människor, att försöka hjälpa andra små människor, att bli lika stora som dom tittar på. Det här handlar om det. Den här bloggen. Och när den sista bloggtexten är publicerad så har stormen tynat ut, vindarna mojnat, regnet slutat piska, och i horisonten, kan man se mynningen begravas och gryningen sänder rosa moln över himmelen. En ny dag för en ny värld.

Och allting kommer att bli bra igen.

Kärlek. Kärlek. Kärlek.